nära staden
Luxembourgs centrum. Detta var mot BBC:s, IBC:s och det brittiska televerkets önskan. Överlever genom anpassning:
Av: Karl-Erik Stridh
Luxembourg är ett av de mindre länderna i Europa. Historien har varit brokig. Man hörde ursprungligen till Frankiska riket, sedan Lothringen men i slutet av 900-talet bröt man sig loss. Under grevarna av Ardennerna hörde man till tysk-romerska riket. Från Luxembourgs furstehus utgick en gren som regerade i Böhmen. 1354 upphöjdes Luxembourg till hertigdöme och förenades 1444 med Burgund och kom 1477 i huset Habsburgs ägo. Landet erövrades av Frankrike 1795 men gavs 1815 som storhertigdöme åt Vilhelm I av Nederländerna. 1830 anslöt sig Luxembourg till den belgiska revolutionen vilket ledde till att den västra delen 1839 blev en provins i Belgien med samma namn. Den östra delen blev en stat i personunion med Nederländerna. Storhertigdömet hörde till Tyska förbundet 1815 – 1866 innan det blev självständigt och förklarades på en konferens i London för att vara neutralt.
Landet var dock politiskt beroende av Tyskland och 1890 övergick man till huset Nassau och förbindelsen med Nederländerna upphörde. Landet besattes utan motstånd av tyska trupper 1914. Under mellan krigstiden kom landet i stället i starkt beroende av Frankrike. Under andra världskriget ockuperades man åter av Tyskland. Landets brokiga historia har lett till att man har en flagga som är snarlik den holländska och har valutaunion med Belgien vars mynt är gångbar valuta i landet. Tyska och franska är de vanligaste språken i landet men man har även det egna letzeburgisk som är en blandning av tyska och franska, vilket är udda då dessa språk hör till olika språkfamiljer. RTL har varit landets största inkomstkälla före stålverken och bankerna. Luxembourg är fortsatt ett skatteparadis.
Radio Luxembourg har under lång tid levt gott på andra länders statliga radiomonopol. Detta har gett dem chansen att sända ett musikprogram till dessa länder. Ett program som var populärt och därför även lockade annonsörer. Man var dock inte först. Då Storbritannien snabbt förstatligade BBC var det landet redan på 1920-talet mål för kommersiella sändningar från andra länder. Kapten Leonard Plugge övertalade varuhuset Selfridges att hålla en modeshow som även sändes från Eiffeltornet. Under de följande åren följde även andra sändningar från fransk, holländska och irländska sändare. I mars 1930 bildades International Broadcasting Company (IBC) under Plugges ledning. Han blev bolagets president och högkvarteret med studios inrättades på Hallam Street i London, där man än idag spelar in en del av den bästa popmusiken.
Plugge har kallats den kommersiella radions fader i Storbritannien. Han dog 1967. IBC sände från många sändare i Frankrike, Spanien och Jugoslavien. Mest känd är dock Radio Normandy.
Samtidigt bildades i Paris bolaget Société Luxembourgeoise d’Etudes Radiophoniques som i juni 1931 bytte namn till Compagnie Luxembourgeoise de Rédiffusion (CLT). BBC hade inte reagerat på sändningarna från kontinenten förrän Radio Normandy startade. Den hördes över hela landet trots blygsamma 10 kW. En grund till dess popularitet var att den körde musikprogram även på söndagar, då BBC hade rena begravningsstämningen. När då nyheten kom att en station skulle starta i Luxembourg med 200 kW på långvåg under 1933 protesterade BBC till televerket som i sin tur skrev ett klagobrev till regeringen i Luxembourg.
Testerna på 1250 meter (ca. 250 kHz) bröt mot frekvensplanen från Washington 1927. I den stipulerades att nya sändare skulle i första hand byggas i mellanvågsbandet 550 – 1500 kHz. Området 194 – 224 kHz används i Europa både för rundradio och flygnavigation och dito kommunikation. Härvid får rundradiostationer inte störa flygtrafiken. Området 160 – 194 kHz får användas av bestående rundradiosändare men de får inte störa fast och mobil trafik som skeppsfart och militär trafik. Vidare fick stationer på frekvenser under 300 kHz inte höja effekten. 80 länder hade deltagit i denna konferens.
Vid konferensen i Prag 1929 begränsades effekterna till 60 kW på MV och långvåg indelades i 15 kanaler med 7 kHz bandbredd mellan 160 och 297 kHz. Nästa konferens hölls i Luzern 1933 där Sovjetunionen ville inrätta många högeffektsändare på långvåg medan Storbritannien ville begränsa effekterna. Slutresultatet blev 14 LV-kanaler, varav 4 med 7 kHz separation, 7 med 8 kHz bandbredd och 3 med 9 kHz avstånd. Först vid Genève-konferensen 1975 fick man en standardiserad kanalbredd på 9 kHz för LV och MV.
Resultatet blev att brittiska myndigheter klagade till myndigheterna i Luxembourg att
stationen sände på en icke tilldelad frekvens och att brittiska flygkommunikationer
stördes. Sommaren 1933 startade dock programmen som planerat från Villa Louvigny nära staden
Luxembourgs centrum. Detta var mot BBC:s, IBC:s och det brittiska televerkets önskan.
I januari 1934 ändrade man dock våglängden till 1304 meter. Radio Pictoral säger dock 1293 meter, 232 kHz. Brittiska myndigheter gjorde sitt bästa för att försvåra verksamheten. Man fick inga fasta ljudledningar utan programmen fick spelas in i London på stenkakor som släpades i lådor med tåg och båt till Luxembourg. BBC förbjöd i februari 1936 stationen att sända kungens tal till nationen.
Juni 1933 inleddes de engelska programmen på långvåg av Stephen Williams som blev stationens första DJ. Under andra världskriget använde den tyska ockupationsmakten stationen för propagandasändningar. Mest känd blev William Joyce som på grund av sin speciella röst kallades för Lord Haw-Haw. Han greps i slutet av kriget i Flensburg, dömdes i Old Bailey för landsförräderi och hängdes 1945.
När de tyska trupperna retirerade beslöt de sig för att göra förstöra sändaren. Stationens tekniker hade dock varit förutseende och grävt ned sändarrör i trädgården. Stationen kom därför snabbt igång med sina sändningar till England. Den tekniska utvecklingen hade gått snabbt under kriget. När de allierade trupperna befriade stationen såg de för första gången rullbandspelare som tysk industri hade utvecklat. Efter kriget hölls en ny frekvenskonferens i
Atlantic City 15 maj – 2 oktober 1947. Man byggde på en konferens i Kairo 1938 och en i Madrid 1932. Kontrollmyndigheten CCIR fick härmed sitt säte i Genève. Vidare beslöts att Luzern-planen skulle gälla då våglängdskonferencen 1939 i Montreux inte hade ratifierats p.g.a. kriget. Därför hölls i Köpenhamn den 25 juni – 16 september 1948 en ny konferens för MV och LV i Europa. 32 länder deltog i konferensen men bara 25 undertecknade slutprotokollet. Österrike, Island, Sverige, Luxembourg och Turkiet hörde till de länder som inte anslöt sig utan anförde reservationer.
Ironiskt nog skulle Sverige hänvisa till internationell frekvensfördelning i ogrundade klagomål mot off shorestationer – typisk dubbelmoral! Köpenhamnsplanen trädde trots detta i kraft den 15 mars 1950. Planen begränsade effekten på LV till 200 kW och på MV till 150 kW. Något som många länder snabbt bröt mot och som sedan godkändes i Genève-planen. 1975 hade dock även den elektriska störnivån i städer tilltagit, vilket begränsade den praktiska räckvidden för sändarna. Vid denna tidpunkt var det bara 37 % av MV- och LV-sändarna i Europa som följde Köpenhamnsplanen!
Under 1951 flyttade de engelska sändningarna till mellanvåg 1439 kHz och det var först i samband med Genéve-planen 1975 som stationens frekvenser och sändareffekter blev officiellt inordnade i en frekvensplan! Här sände man engelska som "Two-O-Eight: Your Station of the Stars". Man sände sponsrade program som "The Ovaltines" (chokladdryck), "Opportunity Knocks" (talangtävling) och "Take Your Pick". I mitten av 50-talet beslöt de brittiska myndigheterna att lätta på BBC:s monopol och etablerade en regionalt uppdelad kedja av kommersiella TV-stationer. ITV blev snabbt en succé och liksom i USA gick populära radioprogram över till det nya mediet. "Opportunity Knocks" var under många år ett av ITV:s populäraste program.
Radio Luxembourg måste anpassa sig och blev en renodlad musikstation. På 50-talet införde man även ett topplisteprogram. Under 60-talet var man helt styrd av skivbolagen som köpte olika program där de presenterade sina nya låtar. För att inte någon skulle banda låtarna stympade man dem genom att klippa av dem efter halva speltiden. Radio Luxembourgs storhetstid var från 1945 till mitten av 60-talet. Då hade man svår konkurrens från brittiska off shorestationer som sände mera spännande program hela dagarna och med bättre mottagning.
Radio Luxembourg ökade sändareffekten på mellanvåg till 1200 kW men åstadkom mest selektiv fading och dessutom den s.k. Luxembourg-effekten då signalen var så stark att den korsmodulerade med andra stationer i jonosfären. 1973 fick Storbritannien dessutom kommersiell lokalradio och lyssnarsiffrorna sjönk ytterligare. Till slut hade man de mest trogna lyssnarna i de nordiska radio-uländerna! Situationen var ohållbar med 2 % av lyssnarna i London så de engelska sändningarna upphörde helt på mellanvåg i december 1991. Stationen fortsatte dock över Astra-satelliten till den 30 december 1992 då de engelska programmen definitivt lades ned.
Även om många har satellitmottagare är det få av dessa som känner till radiosignalerna som följer med. Kabelradio är dessutom inte utbyggd så det fanns ingen marknad för stationen. Däremot hade bolaget anpassat sig. Genom att äga nära hälften av Atlantic 252 nådde man Storbritannien från Irland dygnet runt på långvåg med en popservice som blev den mest avlyssnade kommersiella stationen i Storbritannien! Detta i en tid med CD-spelare och konkurrenter på FM! Man är även delägare i TV-kanalen Channel 5 och bl.a. Country 1035 i London.
Efter krigsslutet förstatligades radion i Frankrike och Belgien. Detta skapade en ny marknad för bl.a. Radio Luxembourg. Franska program på långvåg 234 kHz med 2 MW och en riktantenn med tre master i Junglinster ger en stark signal i det mesta av Frankrike.
Märkligt nog står det hyreshus bara 100 – 200 meter från masterna! Stationen sänder från studios i Paris som har fast ljudledning till sändaranläggningen. Man blev liksom Europe 1, Radio Monte Carlo och Sud Radio i Andorra en "émetteur périphérique". Dessa stationer sänder förutom musik långa nyhetssändningar, sport och telefonprogram.
Det franska utbudet skiljer sig därför markant mot vad RTL sänder på andra språk. Det franska programmet var så lönande att man kunde hålla sig med en egen symfoniorkester som turnerade på olika företag.
När Frankrike på 80-talet släppte etern fri fortsatte LV-sändningarna kompletterat med ett FM-nät i Frankrike. Detta kompletterades snart med ett andra FM-nät kallat RTL2.
Under många år hade man även en svag sändare i 19-metersbandet riktad mot Canada. Det är tveksamt om den var kommersiellt motiverad.
I slutet av 50-talet hade en lovande svensk tungviktsboxare från Göteborg blivit ett stort namn. Ingemar Johansson ("Ingo") skulle 1959 tävla i Madison Square Garden i New York mot regerande världsmästaren Floyd Patterson. Statliga Sveriges Radio vägrade sända matchen då man var negativt inställda till boxning och "inte hade råd" då matchen skulle gå på natten svensk tid. Philips såg dock ett gyllene tillfälle till PR och hyrde helt Radio Luxembourgs sändare både på LV och MV för ett speciellt svenskt program med programvärdar i en svensk studio kompletterat med reportrar vid ringside. Plötsligt fick SR mycket gott om pengar och utökade sina sändningar hela den natten med allmän information om matchen. En bidragande orsak till det plötsliga intresset var att SR fram till början av 70-talet hade många slavsändare i storstäder på 1448 kHz, grannkanalen till Radio Luxembourg. Därmed kunde man störa ut "den farliga kommersiella radion". Det dök ju senare även upp en störsändare på Radio Nords frekvens en kort tid…
Under 50-talet sände Radio Luxembourg flamländska program dagtid på MV, något som senare krympt till en enda timme mellan 19 och 20. Under 1955 började man dock sända nyheter på tyska lästa av Peter Perleberg (riktigt namn Pierre Nilles) som var utbildad journalist. Han hade egenheten att inte ha något manus utan bara rev av bulletinerna från teleprinterna och läste upp dem i det skicket eller i förkortad version. Kan kunde även bifoga en kort kommentar. En sådan nyhetssändning hade inte varit möjlig i Tyskland. Sändningstiderna utökades gradvis med musikprogram med flera programledare.
1958 utnämdes Camillo Felgen till chefs-DJ. Han hade tidigare arbetat som nyhetsläsare på den franska servicen. Sändningarna fick ständigt större respons i Tyskland och påsksöndagen presenterade man för första gången Hitparade med de populäraste tyska schlagerlåtarna.
I mitten av 60-talet började man få konkurrens av Saarländischer Rundfunk som sände ett liknande utbud under rubriken Europawelle Saar två kanaler från MV-frekvensen. Radio Luxembourg hade dessutom sändningar på kortvåg 6090 kHz med en strålningsriktning mot Spanien där många tyskar semestrar.
Desutom hade ett tyskt radiofabrikat mottagare med "den gyllene knappen" som var en förinställning av frekvensen. Stationen blev en andrahandsstation för tyskarna som rattade in Radio Luxembourg när det inte sändes något vettigt på den lokala ARD-stationen.
FM-sändarna täckte även en stort område. Man hade en miljonpublik och gott om reklam, påfallande mycket för tvättmedel (som nu finns i TV).
En egenhet var att inga skivor presenterades utom i de program som var sponsrade av skivbolag. Man talade om annat, hade populära tävlingar och satsade på trafikinformation och snabba resultat från matcherna i fotbollens Bundesliga.
En lustig egenhet var att den enda studion man sände från blev varm så man sände gärna med öppna fönster. Lyssnarna kunde därför påfallande ofta höra utryckningsfordon passera på gatorna i närheten!
Programmen sändes på MV, KV och FM fram till 19.00 då de fortsatte på KV och FM fram till midnatt för att under natten endast sändas på FM. På MV och KV kunde man tidigt på morgonen höra diverse religiösa program före det ordinarie programmets start. En rapport till Stimme der Hoffnung resulterade i att de sänt sin programtidning i över 25 års tid!
Den 15 juli 1998 firade medarbetarna på den tyska avdelningen 40-årsjubileum. Dagens station har dock inte mycket gemensamt med den ursprungliga. När de engelska programmen lämnade 1440 kHz omformades de tyska programmen till RTL Radio med oldies och inte en enda tyskspråkig låt.
Sändningarna slutade då runt midnatt med ett avbrott för RAI:s italienska sändning mellan 21.00 och 21.30 som man haft sedan 70-talet.
Ett år senare skrotades kortvågssändningarna. Dock sänder man dygnet runt via Astra och i tyska kabelnät.
Programmen sändes under några års tid från en studio i Stuttgart och i en period hade man även en MV-sändare i Berlin på 891 kHz.
MV-sändaren i Marnach har haft lite olika beläggning då man under en tid hyrde ut den på kvällarna till Radio Nederland Wereldomroep men nu sänder man åter egna program till 23.00. Strax före 23 kan man därför åter höra stationsanrop tillsammans med signaturen "Happy Luxembourg" av James Last följt av landets nationalsång.
Efter diverse bråk stängdes studion i Stuttgart och programmen görs nu åter i Luxembourg. Man är helt inriktade på tyska lyssnare. Programmen innehåller numera lite reklam numera. Det är till största delen olika musiksamlingar i CD-boxar som säljs. Samma musik som sänds i programmen, men samma fenomen kan man finna på Classic FM i Storbritannien.
RTL Radio sänder nyheter varje heltimme. De varar som regel 3,5 – 4 minuter men man har en policy att alltid annonsera tiden som 3 minuter efter heltimmen när de avslutas! På morgonen även nyheter på halvtimmen. Man har en väl bred musikprofil med 50 – 80-tal med en tyngdpunkt på perioden slutet av 60-talet till slutet av 70-talet.
Man har ingen större kontroll över spelordning eller årstider. Cliff Richard "Summer holiday" hörs ofta i december! Publikkontakt har man genom deltagande i oldiefestivaler och stadsfester i Tyskland samt genom att arrangera resor för sina lyssnare genom RTL Club.
Man har 1998 gett ut en CD-box med minnen från 40 års sändningar. Trots en tuff marknad med många FM-stationer når man i huvudsak via kabel 111.000 lyssnare en genomsnittlig timme. Det är dessutom en lätt stigande tendens. I Tyskland har man dessutom investerat i lokalstationer av vilka 104,6 RTL i Berlin är den mest kända. Här har man 80/90-talsmusik och är den sjätte populäraste stationen.
Villa Louvigny har man sålt och den nya ägaren håller på att renovera byggnaden. Numera finns bolaget på Boulevard Pierre Frieden i Luxembourg. Bolaget har under många år sänt TV-program till delar av Frankrike och Tyskland från marksändare.
När satelliterna och marknaderna öppnade sig under 80-talet sänder man nu många olika TV-program via satellit och kabel till Frankrike, Belgien, Holland och Tyskland. I Holland är RTL4 den populäraste TV-kanalen. TV-sändningarna till Tyskland görs av tillståndsskäl av ett dotterbolag i Köln då man måste vara ett tyskt bolag för att distribueras i kabelnäten. Däremot går det bra att återutsända programmet över marksändare i Luxembourg.
Lokalt sänder man på engelska, tyska och letzeburgisk på 95,2 MHz med 50 kW. På hemmamarknaden har man under 90-talet fått konkurrens av flera FM-stationer. Först dök det upp illegala relän av franska nät men numera har man en reglerad situation med inhemska stationer. Dessa är Radio Ara, Radio DNR, Honnert,7 på 100,7 MHz och WAKY. Radio DNR heter formellt Den Neie Radio som bl.a. bevakar sport på 102,9 och 104,2 MHz. WAKY sände country&western när jag hörde dem på 107 MHz. Många lyssnar även på Radio Salü i Saarbrücken. Denna tyska station har satsat på ett gränsöverskridande format med information från båda sidorna av gränsen.