Karl-Erik StridhRysslands Röst:
Karl-Erik Stridh
I augusti 1997 hade jag åter nöjet att flyga med Aeroflot. Denna gången passade jar på att stanna några dagar i Moskva, vilket var en positiv överraskning. Sedan tidligare är stadens tunnelbanesystem välkänt. Det var en fröjd att resa i 100 km/t hundre meter under markytan i rena, klotterfria vagnar mellan stationer smyckade med marmor, konstverk och kristallkronor och där rökförbud respekterades. Moskoviterna är mycket vänliga och hjälpsamma, staden ren, maten god och husen välvårdade och målade i glada pastellfärger.
Man har tagit väl vara på sina historiska byggnader och håller även på att återuppbygga den av Stalin rivna jättelika Frälsarkatedralen inte långt från Röda torget. Där hade Stalin även närt planer på att riva Vaselijkatedralen för att få mera plats till sina militärparader.
Varuhuset GUM är nu närmast en arkad av välfyllda småbutiker med i huvudsak importerade lyxvaror. Staden är överfull av importvaror och det är nu svårt att hitta ryska produkter. Rysk industri har varit nere i en djup svacka men produktionen har nu åter börjat stiga. Över huvud taget tycks rysserna konsumera flitigt och antalet bilar har i Moskva fördubblats til två miljoner på knappt tio år.
I början av september firade staden sitt 850-årsjubileum med lasershow med Jean-Michelle Jarre som uppträdde på Röda torget och använde stalingotiken på universitetsbyggnaden som bakgrund för sin ljusshow. Borgmästaren Jurij Luzjkow har varit drivande för stadens uppryckning och han ledde en jättelik jubileumsparad. Han förväntas ställa upp som presidentkandidat år 2000 när Boris Jeltsin troligen drar sig tillbaka.
Landets ekonomi har nu stabiliseras och affärerna handlar nu med inhemska rubelsedlar. Dollarsedlar ses med oblida ögon av nationall stolthet och med tanke på de falska sedlar som finns i omlopp i värden, från Nordkorea och Iran exempelvis. Av praktiska skäl får rysserna en ny rubel den första januari 1998. Tre nollor stryks bort och kopekmynt gör sin comeback.
Den 11. april 1932 inleddes de svenska sändningarna från dåvarande Radio Moskva. Då sändes programmet "Moskva Talar". Tre år hade då stationen sänt enbart på engelska och tyska och svenska lyssnare efterlyste program på det egna språket. Programmen har traditionellt innehållt nyheter, kommentarer och reportage om livet i landet.
En legendarisk medverkande på den svenska redaktionen var baronen Sixten von Jägerfeld som ung hade lämnat Sverige före kriget. Han hade överlämnat sina besparingar till kommunistpartiet och flyttat till Canada där han arbetade som rallare på järnvägar. Han kom 1936 till Spanien och inbördeskriget där. Före värdskriget kom han till Moskva och skötte där de svenska utsändningarna. På 70-talet återvände han till Sverige där han avled.
Dåvarande Radio Moskva hade inlett sina utlandssändningar 1929 på tyska. Svenska sändningar tillkom 1932, de norska 1941 och under andra värdskriget tillkom även danska sändningar.
Det nuvarande radiohuset flyttade stationen in i först 1959. Det tio våningar höga huset hade ursprungligen byggts för att ministerium. Radio Moskva hade sänt under hela andra värdskriget trots att Moskva hade bomades varje natt under en period på cirka 1-2 år.
Då Moskva var nästan omringat hade delar av personalen, liksom landets stolthet Bolchojteatern evakuerats till staden Kúibysjev (numera Samára) vid Volga. Även ministerier hade flyttats dit.
1972 presenterades de svenska programmen av Märta Schulz som mindes hur en tysk bomb hade fallit på radiohusets gård men inte detonerad. Sändningarna hade inte avbrutits en enda dag under hela kriget.
Under kriget sände Radio Moskva parallellt på lång-, mellan- och kortvåg ett gemensamt utlandsprogram med bulletiner på olika språk varvat med musik. Man hade inte särskilda programtider för de enskilda språken utan i takt med at TASS-meddelandena strömmade in översattes de till olika språk och lästes upp i de löpande sändningarna i takt med att de olika översättarna blev färdiga.
En norska som läste nyheter på stationen var Annemor, vars man hade slagits i det spanska inbördeskriget i den internationella brigaden. En gång när han lyssnade på moskvaradion i Spanien fich han höra hustruns röst. På grund av krig hade de ingen kontakt med varandra.
Efter andra värdskriget fick Radio Moskva många tacksamma brev från norrmän som under kriget hade smyglyssnat på deras program och därmed hade riskerat dödsstraff.
En av trotjänarna på redaktionen är Jevgéni Glucharjov som arbetar som korrespondent. Han ägnar sin fritid åt teater. Han började på den svenska redaktionen 1972. Då arbetade ännu Tatjana Sternina på stationen. Hon hade deltagit i dess första svenska sändning.
I 70-talets början fanns även Nelly Kondjurina som lärt sig göra reportage på svenska av kollegaen Ture Eriksson. På redaktionen fanns även jounalisten Bertil Wagner som var rådig och kvick. Hans son, Bertil jr., undervisar i historia på en skola i Moskva. Han låter ryska barn bekanta sig med Sverige medan hans fader hade låtit svenskarna bekanta sig med ryssarna.
Stationens och redaktionens möjligheter har präglats av det politiska klimatet och historien kan indelas i tre perioder: Före perestrojkan, övergångsperioden 1985-1991 och det fria Rysslands period med start 1991.
Skillnaden är enligt Jergeni Gluchazjov enorm mellan den första och den tredje perioden. Även mellan den första och den andra perioden var det en enorm skillnad. Detta trots att Gorbatsjov-perestrojkans tid praktiskt taget endast var en tid för liberalisering som ytterst försiktigt trevade sig fram.
Den tidligare centralstyrda kommunisttiden kallar han passande för stagnationstiden. Då var syftet med sändningarna att propagera för "det sovjetiska levnadssättets förträden". Då ringaktades ofta sanningen och rättvisan. Det är knappast någon tillfällighet att det nu på redaktionen endast finns sådana personer kvar som aldrig skrev en enda politisk rad. Gluchazjov hade även en gång fått en skrapa av redationschefen för att i en intervju med Sveriges dåvarande utrikesminister Ola Ullsten hade ställt en fråga som gett honom anledning att uttala sig "i fel anda". - Ett uttalande som inte överensstämde med den bild det sovjetiska utrikespolitiska grundsatsernas nitiska förfäktare ville ha det. Gluchazjov hade dessutom inte efter att ha hört Ullstens svar försökt överbevisa honom. Resultatet blev att den olycksaliga frågan klipptes bort från intervjun.
Gluchazjov anser att stationen även under stagnationsperioden gjorde bra program som lyssnare i Sverige såg fram emot att höra på. Et resultat var tusentals brev med frågor, förslag, önskemål och reaktioner. Han tycker det har varit av stor vikt att antalet svenskar i redaktionen varit stort och att dessa varit akademiker som utmärkt har behärskat språket och haft vida kunskaper och inte varit rädda för någon när det gällde att förfäkta sina ideer. Svenskarna var oftast de aktivaste på avdelningens fackföreningsmöten, enligt protokoll från 50-talet då stagnationen rådde. Det är bara de personer som själva upplevt stagnationsåren som uppskattar de personers mod som offentligt anklagade ledningen för inkompetens, okunnighet och nonchalans mot personalen. Man kan säga att redaktionen fick sina första lektioner i demokrati 30 år före övriga samhället.
Jergéni Gluchazjov tycker följaktligen att stationen nu lever upp till Moskvaradions gamla slogan "Från kunskap til vänskap". Vänner blir man först när man hyser förtroende för varandra, inte har några hemligheter för varandra, och inte försöker framställa sig bättre än man är.
Inom redaktionen kunde man i stället ha använt mottot "från vänskap till kärlek", då många svensk-ryska äktenskaps ingicks där.
Nu behöver programledarna inte låta sina program passera 4-5 censorer innan de får sändas. Däremot hyser Jergeni tvivel på att statsfinansernas "tillfälliga kris" inte blir permanent, och att pengar därmed inte finns för sändningar till ett så litet land som Sverige.
Redan nu har Rysslands Röst genomgått flera bantningar och många språk har berövats sina sändningar. Redan har redaktionen återgått till 1932 års förutsettningar med en halvtimmes program varannan dag, trots att sändningar under större delen av de 65 åren har varit på en eller halvannan timme dagligen.
Stationen får betydligt mindre brev från lyssnare i dag. Konkurrensen från kabel-TV, satelliter, lokalradio, datorer och video gör att allt färre känner sig motiverade att lyssna på utländsk radio. Samtidigt som gränserna öppnats och informationsflödet ökat är Rysslands Röst nu inte enda möjligheten att få information om Ryssland.
Få brev innebär en utmaning då breven traditionellt har varit en hjälp i stationens arbete. I slutet av 60-talet och början av 70-talet fick den svenska redaktionen 3.000-4.000 brev varje år. Alltmera sällan besöker någon lyssnare redaktionen. Tidligare kom det någon de flesta månader. Dock finns det gamla lyssnare som hör av sig ännu efter 30-40 år.
Förutom vanliga lyssnarrapporter får den svenska redaktionen cirka 200 brev årligen numera. Jag fick titta på årets brevskörd och kunde se mycket personliga brev, som jar inte sett motsvarighet till på andra stationer. Vissa lyssnare hade återupptagit kontakten sedan de först hade lyssnat på stationen på 50-talet. En del av dessa lyssnare är i 80-års åldern.
Samtidigt har redaktionsmedlemmarna spridits över värdlen. Lyssnarlådans presentatör Lena Zjeludkova gläder nu lyssnarna i lokala ryska program i Toronto där hon bott sedan 5 år.
Rysslands Rösts skandinaviska redaktion välkomnar besökare. Jag hade kontaktat stationen i förväg och fick vänliga brev från Irina Gardenina. Radiohusets adress är Pyatnitskaya 25, men huset står rent fysiskt på en parallellgata. Det hade ursprungligen funnits planor på att göra Ryatnitskaya till en bred aveny, men då måste en rad gamla hus bort. Lyckligtvis hade detta prosjekt inte genomförts utan området hade fått behålla sin charm. Då radiostationens adress redan var känd runt hela värden kunde man inte gärna ändra denna.
Ledare för avdelningen är Nina Veresjagina som talar norska. En trotjänarinna är Irina Gardenina som besvarar våra brev. Valentín Kolbasin är översättare och hallåman Jegéni Gluchazjov är korrespondenten som höll i jubileumsprogrammet. Alexander Pezekzexténks är redaktör liksom Ksénia Tabazóvskaja, som är ganska ny på redaktionen. Hon har en utbildning som historiker och deltog under sina studieår i arkeologiska utgrävningar i bl.a Novgorod som under medeltiden hade livliga förbindelser med Gotland. Hon påpekar att mycket interessant även finns i Moskvas jord.
Redaktionen har sina lokaler i ett par rum på nionde våningen. Programmen bandas i studio 87 på våningen under. Det gäller att vara väl förberedd då studiotiden interndebiteras. På fredagar förinspelas även helgens program på rullband.
I radiohuset finns en central redaktion som skriver om livet i Ryssland och sprider dessa manus till de olika språkgrupperna. En del av dessa bidrag är obligatoriska. Den svenska redaktionen skriver de inslag som berör de svensk-ryska kontakterna. Man har även tillgång till svenska dagstidningar.
Vid bandningen finns i studion en hallåman och i kontrollrummet en redaktör och en tekniker. Redaktören styr programproduktionen medan teknikern följer hans anvisningar och rattar mixern och startar de badade inslagen. På grund av besparingar lever stationen med 70-tals teknik då inget nytt har anskaffats.
En neddragning skedde i april 1995 då sändningar på sex språk upphörde. Detta var inte baserat på lyssnarsiffror utan en ren ekonomisk nödvändighet då pengerna inte räckte till alla sändarhyror. Samtidig sades 30% av personalen upp och antalet anställda uppgick därefter till tusen personer. Budgeten för 1996 uppgick till 194 miljarder rubel. Stationen är helt beroende av statsbudgeten.
Organisationen använder 80 sändare, med 50 placerade i Ryssland och 30 i CIS-stater. Dessutom används en mellanvågssändare i Tyskland och i en utbytesaffär även två mellanvågsändare i Kina.
Under 1996 uppgick sändningstiden dagligen till 77 timmar på 32 främmande språk. Lyssnarna korresponderar med stationen på 48 språk, även om 16 av dem inte längre används för sändningar. Stationen publicerar även en "Air Digest" som innehåller dagliga sammanfattningar av radiosändningar från hela värden.
Budgeten för 1997 tilldelade stationen 250 miljarder rubel (315 millioner NOK.), vilket var 40 procent mer än föregående år. Av beloppet åtgår 70% til sändarhyror. Utbudet varierar från sändningar dygnet rundt på engelska til femton minuter per dag riktat till Nepal. Denna blygsamma sändning vill stationen inte skrota då den har många och trogna lyssnare.
Under sin storhetsperiod på 70-talet sände Radio Moskva på 77 språk 254 timmar dagligen. I dag beräknas det totala lyssnartalet runt hela världen för Rysslands Rösts olika sändningar til cirka 100 miljoner.